Sveriges radiohistoriska förening

[Björn M]

Det tog lång tid innan jag tog itu med denna apparat som tidigare ropats in på Tradera. En text som jag hittade på nätet talade om att Philips 752A var dåtidens radioreparatörers mardröm på grund av den invecklade mekaniska designen. Dessutom var den ökänd på grund av dåligt kablage som redan på den tiden vittrade sönder i isoleringen. En snabb inspektion bekräftade detta gott och väl. Ingenting gick att röra på. Ett antal ”bromsvajrar” gick kors och tvärs mellan reglagen och komponenterna. Skalvisaren satt stadigt förankrad där den lämnades för ett stort antal år sedan. Potentiometrarna gick ej att rubba. Hur allt detta kommit in i lådan verkade dessutom vara ett stort mysterium. När man petade på en del sladdar pulvriserades isoleringen och sällade sig till det övriga dammet som låg tjockt.
Min första åtgärd brukar vara att testa rören. Här mätte alla utom slutröret helt OK och detta gav mig mod att ta itu med restaureringen.
Lådan tömdes och fick sin vanliga omgång dvs renskrapning, inoljning och lackning. Mekaniken plockades isär, rengjordes och smordes upp. Potentiometrarna togs ut och ”sprättades upp” för att inuti dränkas med 5-56. Lytarna ersattes med nya och framför allt fick många sladdar bytas ut. När ett nytt EL3 plockats ur en gammal Marconi så kördes alltsammans igång utanför lådan med lågvolt. Det hela stog och puttrade på ca 100 volt under en hel dag för att väcka liv i alla gamla kondingar som jag ej bytt (bl a ”tjärklumpar”). Spänningen var som vanligt stor när jag släppte på full gas. Det lät på alla våglängder och tom magiska ögat funkade!
Nu var det dags att montera in det hela i lådan igen. Svårt, trångt mycket justerande för att få den sofistikerade joy-sticken att fungera. Den betjänar stationsinställning, volym och klangfärg. Spakarna sköter våglängdsomkopplingen och grammofonläge. Strömbrytaren sitter på ena sidan. Jag har efter detta stor förståelse för reparatörernas motvilja mot denna ”Lyxphilips”.
Varför är den trots allt ett fynd? Jo för att den har ett ljud som är helt fantastiskt för en så pass gammal apparat. Högtalaren är permanentdynamisk och stadigt monterad i lådan. Man kan verkligen höra att högtalare och låda samspelar harmoniskt. Tankarna går närmast till femtiotalets tyska skrytapparater, Grundig, Loeve osv.
Vilken utveckling som ägde rum på trettiotalet! Om man jämför en apparat från 1930 med ex-vis denna från 1938 är ju skillnaden förbluffande. Yttre design, mekanik och fr a elektronik tog jättekliv under denna period. Det är det som gör detta årtionde så intressant för oss ”radioter”.

[Jörgen]

Jag måste bara få säga att jag är lite imponerad att du gett dig på en helrenovering av den här Philipsen.
Presic som du säger så är den snudd på mardröm att skruva med.
Jag gav mig på en sådan här för en tid sedan med jag gav upp, jag fick byta allt , inget fungerade. så den hamnade i skrotbingen tyvärr
Så det är kul att se att du har bevarat en sån här ganska speciell apparat.
Sen ser det ut som du har lyckat riktigt har med ytbehandlingen, skulle var intressant med en närmare och detaljerad bekrivning av hur du går till väga.

[Peter Öhrn]

Jag intämmer med Jörgen.
Det skulle vara mycket intressant att vet hur du gjort det yttre så fint.

[Kent]

Jag vill också sända dig grattis till ditt lyckade resultat det är så man skulle villa ta/känna på den med handen
men låt oss höra hur gjorde du och vilka medikament använde du.
Trevlig helg

[Björn M]

Jag tar bort all gammal lack med färgborttagningsmedel och slipar sedan för hand i fiberriktningen med sandpapper 150. Sedan oljar jag in alltsammans med lättflytande teakolja. Detta ger ”djupet” i den lackade ytan. Lätt slipning med 400-papper. Sedan bygger jag upp ett lackskikt med pensel tills inga porer i träet syns. Lätt vattenslip på klots (400) mellan lagren. De sista lagren sprayar jag. Här har jag hittat en färg (Color Works) där lösningsmedlet inte skrynklar underliggande lager. Det är annars lätt gjort speciellt om något tidigare lager är genomslipat. När jag sprayar är hela lådan monterad på en axel så att den kan roteras, detta för att undvika rinningar.
Det som är svårt att få snyggt är den mörka kanten som går runt om. Denna försvinner vid färgborttagningen. Det går inte att maskera när man betsar, då sugs färgen in under tejpen och kanten blir ”luddig”. Jag blandar i stället vattenlöslig klarlack med bets och lägger detta på den pensellackade ytan, med maskeringstape, före sprayningen. Man ser då trästrukturen genom den färgade kanten fastän denna är tämligen mörk.
Jag har dokumenterat restaureringen av en Telefunken 650WK med bilder. Om det finns något intresse så skulle jag kunna berätta om denna på mässan i Olofström som jag hoppas kunna komma till i juli.

[JohnA]

Imponerande arbete Björn! Om du har bilder från 650WK-renoveringen skulle jag gärna vilja se den. Min egen renoverade 650 står visserligen packad och klar för leverans till sin nya ägare men det vore ändå kul att se bilder på en "gammal bekant".

[Johan]

Var och hämtade denna Philips 752 A med orginalkartong, dammskydd i tyg samt bruksanvisning. Apparaten är i gott skick, men tyvärr så stämmer Björns beskrivning. Funderar på att renovera den, men har ännu inte bestämt mig...

Framsidan på bruksanvisningen är kanske inte riktigt politisk korrekt i dagens jämlikhetssamhälle?

[Björn M]

Grattis Johan! Det är en kul apparat att äga och lyssna till. Jag har den inkopplad till en gammal skivväxlare från tiden och lyssnar på gamla jazzstenkakor när jag sitter och mekar.
Björn M

[Johan]

Har du, Björn, ett bra tips på lämplig kabel som ersättare för de trista torkade gummikablarna? Jag vill ändå att det ska se någorlunda autentiskt ut! Någon annan som ersatt torkad Philipskabel och kan komplettera med erfarenheter?

[Björn M]

Jag har inte varit så noga med val av kabel utan använder färgade kablar från Elfa. Jag försöker dock följa de ursprungliga färgerna så gott det går.