Luxor bandspelare MP464

Här väljer man varje månad ut ett samlarobjekt ut som presenteras och kommenteras.
ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 29 juli 2018, 06:55

Efter att (väldigt ovanligt nuförtiden) dragit runt på en loppisrunda (egentligen för att kolla upp närmarknaden på grund av det här: viewtopic.php?f=13&t=2538) hittade jag en av Luxors 60-talsstereobandspelare, MP464. Föregångaren, MP424 (se t ex i den här tråden:http://www.radiohistoriska.se/forum/viewtopic.php?t=834) , ser man lite av och till, jag tror den var ganska vanlig på sin tid, men när MP464 kom så hade marknaden gått vidare medan Luxor stretade vidare med sitt i och för sig välfungerande men ändå åldrande bandspelarchassi. (Lite som Tandberg gjorde, även om det kändes som Tandberg försökte uppdatera sitt då och då för att inte falla tillbaka för långt).

MP464-above.jpg
MP464-above.jpg (139.94 KiB) Visad 548 gånger


Skillnaderna mot MP424 så vitt jag kan utröna är dels att MP464 har pausknapp vilket inte 424:an har, samt annan dekor på plastmasken - infällda plåtfält till höger och vänster på plastmasken i stället för bara plast. Har inte jämfört schemana för att se vari elektroniken skiljer; någon detalj borde det vara i alla fall.

Jag har alltid varit fascinerad av de här kompakta bandspelarna, och speciellt som här i stereoutförande där Luxor lyckats med konststycket att inte bara få med två kompletta slutsteg (med EL95) utan även två (extremt ovala) högtalare, en på var sida. Ändå är det plats till nätkabeln innanför en lucka på baksidan. Alla ljudanslutningar görs på framsidan, vilket inte torde ha vunnit några priser när apparaten användes i hemmet i en stereoanläggning, med sladdarna hängande ut genom den öppna luckan.

Luxor hängde på Tandbergs exempel (eller vem det var som nu kom först) genom att använda det kompakta indikatorröret EAM86 för inspelningsnivåindikering. Till skillnad från Tandberg monterade Luxor dock rören liggande, vilket nog var tanken från fabrikanten - röret benämns i rörkatalogerna 'magisk våg' istället för 'magiskt band' som t ex EM84 och EM87.

Apparaten är väldigt tung, dels på grund av allt som ska få plats inuti, men även för att höljet - och locket - är gjort av plåt, vinylklätt. Den tvåtonsgråa 60-talsfärgsättningen tilltalar mig mer än modellerna i trähölje. Dock blir speciellt de vitspräckliga fälten ofta solkiga med tiden; på det här exemplaret har de dock klarat sig bra. Mindre tilltalande är dock de beigegula reglagen som för mig alltid ser lite smutsiga och åldrade ut, men jag misstänker att de såg ungefär likadana ut när de var nya. Skanticvarianterna (och även vissa årgångar från Luxor - nån som vet?) använde gråa rattar i samma färgton som plastmasken och jag tycker det ser bättre ut.

Ett v'äldigt vanligt fel på de här maskinerna med tonhuvuden av fabrikat Bogen är att det är avbrott i ena eller båda lindningarna i tonhuvudet med åtföljande tystnad för just den kanalen. Många maskiner gick säkert hädan för att de tystnade av den anledningen och det inte bedömdes lönt att reparera dem. I just det här exemplart har huvudet dock överlevt vilket var en positiv överraskning.

Jag dristar mig för övrigt att kalla maskinen 'bandspelare' även om Luxor ett tag envist höll kvar vid sin egen benämning 'magnefon'; någonstans mitt i 60-talet verkar man ha övergett den termen vilket syns på bruksanvisningar och servicemanualer. Hur det är med just MP464 vet jag egentligen inte, men jag gissar att den kom så sent att den tillhör 'bandspelarperioden'.

MP464-lidon.jpg
MP464-lidon.jpg (125.52 KiB) Visad 548 gånger
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 25 september 2018, 05:56

Efter lite närmare undersökning så jag har upptäckt att apparaten har ett intressant fel. Vid stereoavspelning är kanalerna förväxlade, dock är det inte så enkelt att tonhuvudet är felinkopplat, eftersom det blir rätt vid monoavspelning. Vid inspelning och i förstärkarläge i stereo blir det också rätt.

Tyvärr har jag inte servicemanualen till just denna modell, men efter att ha studerat schemat på MP424 som gissningvis är väldigt snarlig om inte identisk så misstänker jag att man i fabriken förväxlat höger och vänster på två ställen vid hopkoppling av elektroniken varvid felen tar ut varandra i alla utom avspelningsdriftfallet.

Det är synd att inte servicemanualerna till de här maskinerna har samma detaljrikedom som Tandbergs dito; bl a finns det ju inte PCB-layouter eller detaljerade ritningar över hur de olika korten i förstärkarsektionen är kopplade. Speciellt hos stereobandspelarna är ju förstärkaren ett intressant tredimensionellt pussel, där hälften av komponenterna bara har ett ben anslutet på huvudkortet och det andra benet landar på något annat kort eller på en lödplint. Förutom huvudkortet finns det en helt del småkort också. Helt klart av utrymmesskäl, men det måste ha åsidosatt en av de viktigare fördelarna med att använda tryckta kretskort när så mycket av elektroniken uppenbarligen behöver monteras manuellt. Som tur är verkar Luxor ha valt plastkondensatorer till kopplingskondensatorer så det är sällan elektroniken behöver servas även vid den ålder maskinerna nu uppvisar. Jag gissar att tanken från Luxors sida var att allvarliga fel i förstärkardelen inte skulle repareras på fältet utan hela förstärkaren bytas ut (vilket är en relativt small sak i motsats till de flesta andra hembandspelare, i och med att det finns två kontakter som ansluter till resten av maskinen och hela förstärkaren efter en relativt enkel demontering kan lyftas bort), även om det inte explicit uttrycks så i servicemanualen.

Hursomhelst, jag misstänker att man förväxlat både höger-vänster från kanalomkopplarkortet till ingångssteget samt även höger-vänster från omkopplarna för inspelningskälla till kanalomkopplarkortet. De anslutningarna dras med lösa trådar. Förmodligen klarade fabrikens tester inte av att upptäcka detta dubbla fel varvid det passerat omärkt. Så på ett sätt skulle man väl låta maskinen vara som den är som dokumentation av detta intressanta förhållande, men jag skulle hellre vilja att den beter sig på ett användbart sätt, egentligen.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2627
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav torbjorn » 25 september 2018, 08:54

Det skulle kunna vara intressant att avsyna de misstänkt felkopplade punkterna lite noggrannare för att se om det verkar vara omlött på det ena stället. Man kan ju tänka sig att felet upptäcktes i slutkontrollen, men så att säga rättades på fel ställe.

Annars är ju felkopplingar som har slunkit igenom slutkontrollen inte helt ovanliga på Luxorapparater. Ett exempel är en radio, Luxor Diplomat, från omkring 1950. Den har omkopplingsbar bandbredd i första MF-filtret - meningen är att den ska gå i "brett" läge på LV och MV , "smalt" på samtliga kortvågsband. Dock var två ledningar förväxlade så bandbreddsomkopplingen fick motsatt funktion mot den avsedda. I samma radio hade nog spärrfiltret för 9 kHz aldrig fungerat pga en olödd anslutning i ena änden av spolen.

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 26 september 2018, 05:58

Jag har inte så stor erfarenhet av Luxor, men desto fler Tandbergbandspelare har slunkit igenom under årens lopp, och där verkar det heller inte befriat från fabriksfel. I en Tandberg 14 eller 15 var det en trimpot som hade typ 10 gånger för högt värde, vilket inte omöjliggjorde men i varje fall gjorde motsvarande trimning mycket svårare då hela det användbara reglerområdet hamnade inom några få graders vridning. I en annan bandspelare av samma typ var motorn 110V-kopplad in en 220V-maskin. Märkligt nog var det inget problem med hastigheten, men motorn gick väldigt varmt vilket förorsakade en lite småbränd "transformatordoft". Det såg inte ut som motorn var bytt, så jag misstänker starkt att man av någon anledning blandat ihop 110- och 220V-varianterna vid tillverkningen.

Åter till 464:an ... jag tror jag hittade rätt ställe att byta på, det visade sig räcka med ett enda ställe. MP424-schemat verkade vara tillfredsställande så långt.

Däremot har jag drabbats av ett annat fel, nämligen extremt mycket överhörning mellan kanalerna. Det är inte en ren kortslutning, utan det är en viss lågpassfiltrering inblandad. Jag misstänker att det är något med spänningsmatningen, men kan inte riktigt finna ut var. Jag har testat med att helt enkelt injicera brum på var och en av kanalerna genom att sätta apparaten i förstärkarläge (i det här fallet Radio-knappen nertryckt) och peta på ömsom vänster och ömsom höger pinne på ingångskontakten, men samma fenomen uppvisas när man har den i avspelningsläge (alla knappar uppe) och petar på tonhuvudsanslutningarna. Några symptom:

- Det är ömsesdigt. Det blir lågpassfiltrerat brum i ena kanalen när man petar på den andra, åt båda hållen.
- Det hjälper inte att jorda ingången till motsvarande ingång i försteget (EF86).
- "Felkanalsbrummet" försvinner nästan helt om man drar ner motsvarande balanskontroll, eller kortsluter utgången från motsvarande EF86.
- Man kan se "felkanalsbrummet" på anoderna på förstegen (EF86).
- På 32µF-filterkondensatorn för de två första ingångsstegen syns omkring 100-200mV brum oavsett vilken ingång man petar på. På nästa filtersteg (i samma kondensator) syns det inte. Parallellkoppling med en likadan känt fungerande kondensator ger ingen som helst skillnad i "felkanalsbrummets" nivå.

Så det verkar ha med förstegen att göra, men rörspänningarna verkar ok och förstärkaren fungerar fint för övrigt. Att det dyker upp filterkondensatorn tycker jag är anmärkningsvärt; den borde ha en reaktans på omkring 100 ohm vid 50 Hz, vilket med tanke på att anodmotstånden är 220kohm resp 330kohm (första resp. andra steget) inte borde kunna ge det utslaget. (Räknexempel: för att få 200mV ur en spänningsdelare med 220kohm överst och 100ohm underst behöver man en ingångsspänning på 440V).

Jag misstänker något slags jordningsproblem, men jag kan fortfarande inte förstå hur brumspänningen kan vara så tydlig över nämnda filterkondensator med tanke på dess reaktans vid 50 Hz.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2627
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav torbjorn » 26 september 2018, 07:20

Elektrolytkondensatorer är ju inte precis ideala kondensatorer. Det kan ju tänkas att både originalkondensatorn och den du provade att lägga parallellt, har börjat torka ut litegrann och har en serieresistans som är i samma storleksordning som - eller kanske högre än - reaktansen vid nätfrekvens.
Om det finns spolar eller transformatorer inblandade i signalvägen så kan man ju tänka sig magnetisk koppling mellan dem också.

Jag har varit med om lömska fel med chassimonterade Rifa-elektrolyter (den typ som sätts fast med mutter under chassit). Det har hänt att det har varit dålig kontakt mellan kondensatorhöljet och chassit trots att muttern var åtdragen.

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 26 september 2018, 11:53

Filterkondensatorerna i den här apparaten är inte av bulttyp, men samma problem skulle ju kunna uppträda ändå. Bra uppslag, skall kolla lite närmare på kondensatorpaketen.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 27 september 2018, 06:02

Filterkondensatorn visade sig vara ok. Provade att byta mot ett par andra, inklusive en 85µF från ett switchat nätaggregat, utan någon skillnad (85µF gav dock lite lägre brumläckage än den ursprungliga 32µF, inte oväntat, men det försvann inte helt).

Felet den här gången visade sig lite skämmigt vara att jag misslyckats med omlödningen av jordledningen till kontakterna till de inbyggda högtalarna, så högtalarna var alltid kopplade i serie. Fortfarande är det ett LF-läckage mellan kanalerna när man injicerar brum genom att ta på tonhuvudsanslutningarna eller ingångsklämmorna, men jag undrar om det inte är så att den inducerade brumspänningen i det läget är så stor att man kraftigt överstyr ingångssteget vilket får spänningssvinget på anoderna på ingångsrören att bli onormalt stort, med åtföljande påverkan mellan kanalerna via matningsspänningen som följd. (Den kraftiga ingångsspänningen lär ju t ex få styrgallret att gå positivt mer än vad gallerläckan förmår dra negativt.) Uppspelning av ett stereoband ger nu förväntad stereoeffekt i högtalarna (så bra det nu kan bli med de relativt små högtalarna placerade som de är).

Några ytterligare bilder, nu på innanmätet:

chassis-under.jpg
chassis-under.jpg (347.47 KiB) Visad 275 gånger

Luxormaskinerna är oförskämt kompakta internt och jag är imponerad över hur man lyckats få in allt, dessutom med relativt bra placering av alla komponenter, så att nättransformator och motor är en bit bort från huvdena, och utgångstransformatorerna och filterdrosseln för anodspänningen placerade lite på snedden för att undivka att fånga upp störfält. Samt den tidigare nämnda kompakta förstärkardelen, där man skönjer hur komponenter är monterade på höjden mot andra kort eller lödplintar. Ingångssteget är dessutom monterad i en gummiupphängd skärmburk som synes.


mech-above.jpg
mech-above.jpg (348.51 KiB) Visad 275 gånger

Mekaniken bjuder på en intressant skillnad jämfört med äldre Luxormaskiner som MP424. Istället för att, lite som hos Tandberg, låta drivremmen gå som en 8:a (dock berör hos Luxor i det fallet drivremmen endast motorn åt ena hållet, åt andra hållet passerar den ett löphjul på en remspännare), har man anammat anordningen som Philips använder på sina EL15- och EL16-chassin, nämligen att ha ett extra löphjul uppe till vänster (lustigt nog anordnad på en av de sex distanserna där topplåten skruvas fast på chassit) där remmen så att säga byter riktning så att den driver vänstra bandtallriken bakåt. Man kan undra varför de gjort den här ändringen. Med tanke på att Tandberg inte själva kommit på sin remlayout (den var i sin tur plockad från amerikanska Soundmirror) så tror jag inte det ligger några patentstrider bakom. En fördel är att remmen under hela sitt lopp går i ett plan, vilket kanske motverkar slitage och missljud. En annan fördel är att den faktiskt går att byta utan att demontera hela topplåten; man får lossa fyra av skruvarna och ta bort två, sen kan man bakifrån knö in remmen med lite tålamod. Nu är det möjligt att det hade fungerat även med den äldre layouten i och för sig.

Drivremmen på den här maskinen var fortfarande hel och jag misstänker att den är den ursprungliga fabriksmonterade. Dock hade den börjat uppvisa småsprickor och framförallt började den bli glatt så att den slirade vid snabbspolning. Byttes mot ett o-ringssnöre med motsvarande tvärsnitt som klippts till rätt längd och snabblimmats. Just när remmen är så tunn, och dessutom det finns en fjäderbelastad remspännare, så fungerar o-ringar bra trots att de inte är lika elastiska som riktiga remmar.

En annan sak att notera är att MP464 i motsats till vissa av de äldre maskinerna, framförallt MP424, har momentanstopp. Så hemskt momentant är det nu inte; den lilla bromsklacken som går mot vänster bandtallrik verkar bara vara avsedd att förhindra att bandtallriken fortsätter snurra fritt, men den är alldeles för svag för att verkligen bromsa bandtallriken vid stopp. Det finns heller ingen bromsklack i bandloppet som hos senare Tandberg (50-talsmodellerna har dock samma anordning), utan den enda stoppkraften kommer ifrån tryckbandet mot huvudena. Beroende på hur mycket bandspänning man har på högertallriken (som fortsätter att dra vid paus) så tar det en bråkdel av en sekund innan bandet stannar.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor bandspelare MP464

Inläggav ricard » 28 september 2018, 19:44

ricard skrev:En annan fördel är att den faktiskt går att byta utan att demontera hela topplåten; man får lossa fyra av skruvarna och ta bort två, sen kan man bakifrån knö in remmen med lite tålamod. Nu är det möjligt att det hade fungerat även med den äldre layouten i och för sig.


... och, för kompletthets skull, efter att med blodad tand ha bytt (eller snarare limmat om) remmen på en MP283, som just har den äldre, 8-formiga, remföringen, kan jag konstatera att det är fullt möjligt att byta remmen på den äldre varianten utan att överhuvudtaget demontera topplåten eller någon av des skruvar, men det är ett pusslande att knö ner remmen i springan mellan bandtallrikarna och topplåten på ett sådant sätt att det hamnar på rätt håll och inte snor sig. Trots allt föredrar jag nog det framför att demontera toppålten då det är hel del att tänka på när man särar mekanik och topplåt.

Så det verar i alla fall inte vara av serviceskäl som man lagt om remföringen på 464:an.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."


Återgå till "Månadens samlarobjekt"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst

cron