Renoveringserfarenheter av Philips B1 och B3/B4

Diskussioner om typiska elektroniska fel, ersättning av komponenter etc.
torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Renoveringserfarenheter av Philips B1 och B3/B4

Inlägg av torbjorn » 17 maj 2012, 15:37

Dessa chassin sitter i många svensktillverkade Conserton, Dux och Philips från ca 1957-58.
Båda är typiska för AM/FM-apparater från den tiden. Radiodelen är så gott som identisk i bägge, skillnaden är att B3/B4 har en lite mer påkostad LF-förstärkare med transformatorlöst slutsteg, bandspelaruttag och separata bas- och diskantkontroller, ibland även klangregister.
B3/B4 använder 800 ohms högtalare, medan B1 har lågohmig högtalare.

För schema, se download/file.php?id=1724 . Jag har inte tillgång till något schema för B1, och positionsnummer som anges här nedan gäller B3-schemat.

Ett antal saker att tänka på i samband med renovering:

1. Selenlikriktaren i nätdelen är underdimensionerad och utsätts, i synnerhet i B3/B4, för både högre spänning och ström än den är avsedd för. Den bör således alltid bytas mot en modern kisellikriktarbrygga (om man vill behålla originalutseendet kan man skjuta ut innanmätet ur den gamla selenlikriktaren, rensa den och löda in fyra kiseldioder där). För att behålla rätt anodspänning efter kiselkonvertering kan man koppla in ett seriemotstånd på t ex 180 ohm, gärna på växelströmssidan av bryggan.

2. De säkringar som finns från fabrik är dels en glödströmssäkring och dels ganska grovt tillyxade termosäkringar för nättransformator och (på B1) utgångstransformator. De är bara till för att skydda mot brand, inte mot transformatorskador och andra tråkiga följdfel efter en kortslutning. Komplettera med nätsäkring 630 mAT och anodsäkring (mellan nättransformator och likriktarbrygga) 160 mAT (på B1 kanske 125 mAT räcker). Om chassiet sitter i en radiogrammofon med uttag för att driva grammofonmotor mm så bör även den ledningen säkras av med t ex 630 mAT.

3. Det finns något tiotal "Farad" papperskondensatorer som alltid är i dåligt skick och bör bytas. I samband med detta kan man passa på att ändra de-emphasis-kondensatorn vid FM-detektorn (C50) från 1 nF till 680 pF för bättre diskantåtergivning. På B3 kan det också vara bra ur diskantsynpunkt att ersätta kondensatorn över högtalaren (C74, 20 nF) med ett RC-nät. Jag får återkomma med lämpliga komponentvärden, det beror på hur högtalararrangemanget är i respektive radio. Motsvarande kondensator i B1, 2 nF från slutrörets anod, bör få behålla ursprungligt värde eftersom den inte bara fungerar som avkoppling utan även ingår i ett motkopplingsnät.

4. Elektrolytkondensatorerna för anodspänning brukar vara i mycket gott skick även efter många år, men de måste såklart formeras försiktigt om radion har stått oanvänd länge. Har man inte tillgång till ett likspänningsaggregat för formeringen kan man ta ur alla rör, ansluta ett motstånd på t ex 100 kohm i serie med nätlikriktarbryggan och låta alltsammans stå på tills spänningen över första filterkondensatorn har nått åtminstone 250 V på B1 respektive 280 V på B3. Det är fullt normalt att det tar flera timmar, kanske ett dygn. På B3 finns det två elektrolytkondensatorer (C65 och C66) som inte får full spänning vid en formering på detta sätt. För att även de ska formeras gör man på följande sätt: Kortslut högtalaruttaget. Lägg ett motstånd t ex 10 kohm 1 W parallellt med den ena av dessa två kondensatorer. En gång per timme under formeringen kopplar man om det motståndet och lägger det istället över den andra kondensatorn. Mot slutet av formeringen bör man kolla att spänningen över vardera av dessa kondensatorer kommer upp till minst 200 V, vänta några minuter efter senaste omkopplingen av motståndet.

5. De två små lågspänningselektrolyterna under chassiet (Plessey CE201) brukar alltid vara dåliga, byt dem utan att fråga! Tänk på att elektrolyten vid kvotdetektorn (C56) har plus till jord.

6. Några vanliga motståndsproblem: skärmgallermotstånden för blandarrör och MF (56 kohm i B3, vanligtvis 47 kohm i B1) brukar alltid ändra värde. De är ganska hårt belastade, sätt dit 1 W motstånd vid byte. Kolla också anodmotståndet för LF-steget (EABC80 i B1, ECC83 i B3, i den senare heter motståndet R27). Filtermotstånden för anodspänning (2 W motstånd under chassiet, R48-R51) kan brinna upp om det har varit någon kortslutning i radion. Byt vid behov mot flamsäkra 2 W motstånd och se till att de sitter öppet och fritt monterat.

7. Trimning på AM innebär inte några särskilda problem, annat än att man får vara försiktig med MF-transformatorerna, det finns risk att kärnan lossnar från mässingsskruven.

8. Trimning på FM är desto mer besvärlig. Eftersom MF-förstärkaren har s k överkritiskt kopplade bandfilter så är den nästan omöjlig att trimma på känn, man bör absolut använda svepgenerator. Dessutom kan trimningen påverkas kraftigt av skillnader mellan olika rörexemplar, så man bör inte byta rör (ECC85, ECH81, EF89/EBF89) om man inte är helt säker på att det är absolut nödvändigt. Felaktig trimning kan visa sig t ex som distorsion eller genom att bästa och starkaste ljud inte fås vid samma stationsinställning som max utslag på indikatorröret.
Följande trimningsmetod verkar fungera bra:
-Löd loss elektrolytkondensatorn vid kvotdetektorn och koppla in oscilloskop dit (mellan den fria änden av R56 och jord) istället.
-Lyft rörskärmen för ECC85 så den inte längre gör kontakt med jordfjädern, och anslut signalgeneratorns utgång dit. Kom ihåg att MF är 10,85 MHz, inte 10,7 som i alla andra FM-mottagare.
-Dämpa andra MF-filtret (S8/S9) med 22 kohm över vardera spolen.
-Ställ in t ex svepbredd ± 100 kHz och justera nivån från signalgeneratorn för omkring 5 V ut från kvotdetektorn.
-Trimma båda kvotdetektorkretsarna för maximum vid 10,85 MHz.
-Trimma första MF-filtret (det vid ECC85) för maximum och symmetri. Om man vrider ena eller andra kärnan åt ömse håll så ska kurvan påverkas på samma sätt.
-Lossa det ena dämpmotståndet från S8/S9 och trimma motsvarande spole till max vid 10,85 MHz, lossa sedan det andra motståndet och trimma den andra spolen.
-Nu borde en symmetrisk bandpasskurva synas på oscilloskopet.
-Löd dit kvotdetektorelektrolyten och anslut oscilloskopet till detektorns utgång (bandspelaruttaget på B3, 68 kohm motståndet som går tvärs under chassiet på B1). Justera sekundären i detektorfiltret till så rak och symmetrisk S-kurva som möjligt.
-Om distorsionsmätare finns till hands, skicka in en FM-signal modulerad med 1 kHz sinus och 75 kHz deviation. Mät på utgången från kvotdetektorn och finjustera både primär och sekundär till största utspänning samtidigt med lägsta distorsion. Prova med olika nivåer från signalgeneratorn och kompromissa efter behov.
-Glöm inte att trycka ner skärmen för ECC85 efteråt.
-Att trimma oscillator och HF på FM är dock enkelt. Trimkondensator och spole närmast chassiets framkant är för lokaloscillatorn och trimmas så att skalan stämmer. Spolen påverkar hela bandet medan kondensatorn gör mest inverkan vid övre bandgränsen. Spolen mellan FM-vridkondensatorn och kopplingslisten är för HF-kretsen och trimmas för bästa känslighet mitt i bandet (störst utslag på indikatorröret när man tar emot en svag sändare).

Edit: rättat schemalänken 15-11-11
Senast redigerad av 2 torbjorn, redigerad totalt 11 gång.

Gustav
Inlägg: 1185
Blev medlem: 2 januari 2007, 20:44
Kontakt:

Inlägg av Gustav » 17 maj 2012, 22:29

Intressant och välformulerat! Hur var det åren innan 1957, fanns det motsvarande chassin 55-57? Min syrra har en Dux från ca 56. Den behöver ses över. Den har använts sparsamt de sista 5-10 åren. Först och främst kontaktsprej. Skall ta mig en titt på de i sommar och se vad det är för sorts chassie i de. Vad jag minns är det en bas och två diskanter. Mycket bra ljud, dock vet jag inte om det är transformatorlöst slutsteg precis.

torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 17 maj 2012, 23:06

Jag tror det var först kring 1957 som Philips började sätta beteckningar på chassierna, innan dess betraktade man så att säga varje radiomodell för sig. Men jag tror de här apparaterna har mycket gemensamt med de närmast tidigare årsmodellerna. Främsta skillnaden är väl att '55-56 års modeller hade rörlikriktare i nätdelen och att push-pull-slutsteg var förbehållet lyxapparater och större radiogrammofoner.

Nu finns lite högtalardata för B3/B4 -apparater till hands:

F6S83A, radiogrammofonen i viewtopic.php?t=1181 .
Den har två 800 ohms högtalare, en 6 x 9" bashögtalare AD3690AM och en 5" diskanthögtalare AD5300AM. Bashögtalaren är ansluten direkt till förstärkaren, och diskanten via en 0,1 uF kondensator (papperskondensator som visade sig vara i mycket dåligt skick och skall bytas).
Resonansfrekvenserna är 74 respektive 118 Hz. Vardera högtalarens impedans vid 1 kHz är ca 750 ohm.
Lämpligt RC-nät för denna visade sig bli 600 ohm + 22 nF.
Jag kanske ska tillägga att en frisk 0,1 uF kondensator var ansluten i serie med diskanthögtalaren då RC-nätet provades ut.

Dux V383, min köksradio.
Två 5" högtalarelement märkta AD5300B och AD5300BM. Skillnaden är att -BM har dubbelkon. De har vardera nominellt 400 ohms impedans och är seriekopplade.
Resonansfrekvens 104 Hz för båda, impedans vid 1 kHz 390 resp 405 ohm (det är nog att betrakta som normala toleranser).
RC-nätet har här provats ut till 1,2 kohm + 47 nF.

I de här RC-näten är det nog lämpligt att använda motstånd som tål minst 1 W och kondensator med 400 V märkspänning, för att vara på den säkra sidan.

Edit: Kompletterat med högtalardata för V383.

torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 18 maj 2012, 14:36

Jag har ändrat min rekommendation om anodsäkring. I en B3 som fungerar normalt visade det sig att strömmen på växelströmssidan av likriktarbryggan är omkring 125 mA RMS, alltså definitivt i mesta laget för en 100 mA-säkring som jag hade tänkt mig från början.

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Inlägg av ricard » 24 juni 2012, 07:00

Vad exakt innebär 'överkritiskt kopplade'? Finns det någon engelsk term man kan googla på ...? Det närmsta jag kommer är följande: http://oh6ag.mine.nu/Pdf_files/RA-kurs-T1modul.pdf där jag kan se att hos ett överkritiskt kopplat bandpassfilter så konstruerar man filtret så att man har resonanspucklar på var sida av bandpassresponsen. Och vad är poängen med det i radiosammanhang? Får man en så bred respons som möjligt hos MF-filtrena med så enkla medel som möjligt? Jag kan förstå att det blir svårt att trimma, det är ju då inte max man skall trimma, utan någonting mitt i 'svackan' vid f0.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 24 juni 2012, 08:24

När jag kommer hem efter midsommarhelgen kan jag nog hitta någon bra referens till det här med bandfilter och kopplingsgrader.

Men i princip kan man säga att ju hårdare koppling mellan de båda spolarna, desto bredare och mer "dubbeltoppigt" blir filtret. När toppen är plan och just på gränsen till att bli dubbel, så säger man att filtret är kritiskt kopplat.

I en FM-mottagare så kan jag tänka mig att man gärna gör de första bandfiltren överkritiskt kopplade för att kompensera för att kvotdetektors primärkrets är så att säga tydligt enkeltoppig. Då låter radion subjektivt bättre vid svag signal i och med att det så att säga brusar lika mycket oavsett om sändaren är svagt eller starkt modulerad. Om den hade haft mycket enkeltoppig karaktäristik så skulle kvotdetektorns S-kurva bli smalare vid låg signalstyrka vilket visar sig som kraftig distorsion när man tar emot en kraftigt modulerad signal med låg signalstyrka, även om en svagt modulerad signal är brusfri.

När det gäller just de Philipschassier som den här tråden handlar om, så har jag en känsla av att de äldsta B1-chassierna hade smalare MF-bandbredd än de senare B1 och B3. De är svårare att få perfekt distorsionsfria än de senare apparaterna, och jag har för mig att den första MF-transformatorn också har ett annat detaljnummer påstämplat.

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Inlägg av ricard » 25 juni 2012, 23:05

Skulle man inte kunna trimma en sån här mottagare med överkritiskt kopplade filter genom att injicera lämplig signal, och sedan trimma varje fram och tillbaka för att leta upp var topparna ligger, för att sedan skruva kärnorna till en punkt mitt mellan topparna?
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 26 juni 2012, 08:34

Nja, det skulle möjligen kunna fungera om man vet att den ena kretsen i filtret redan är rätt trimmad och det bara är den andra som behöver röras (t ex efter rörbyte).
Annars är det nog säkrare att dämpa den krets som för tillfället inte ska trimmas genom att lägga ett motstånd parallellt, då kan man trimma den andra på maximum, sedan flyttar man motståndet och trimmar den första kretsen. Då är man åtminstone mycket nära rätt inställning.

ricard
Inlägg: 201
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Inlägg av ricard » 27 juni 2012, 20:19

Men när man trimmar, oavsett om man dämpar de kretsar man inte trimmar eller inte, gäller det inte att sikta in sig på mitten på 'badkaret' mellan de två topparna på den krets man trimmar, snarare än att leta efter maximum?
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2784
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 27 juni 2012, 20:32

Det kan man nog säga. Framför allt gäller det att få kurvan symmetrisk och att den blir sned på samma sätt i bägge riktningarna om man provar att vrida på EN kärna i taget när man anser att allt annat är färdigtrimmat.

Skriv svar