Gösta Bäckström GM128

Diskussioner om typiska elektroniska fel, ersättning av komponenter etc.
torbjorn
Inlägg: 2801
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Gösta Bäckström GM128

Inlägg av torbjorn » 28 augusti 2013, 21:54

...är ju en tämligen välkänd förstärkare.
Den tillverkades i många år, troligen från ca 1954 fram till slutet av 60-talet, och naturligtvis utvecklades konstruktionen en hel del under tiden.
Här följer de två olika schemor för GM128 som jag har lyckats hitta, samt ett schema för den direkta föregångaren Champion GM28, som härstammar från 1948.

Det är rätt intressant att studera hur utvecklingen skedde under årens lopp.
Låt oss ta en titt på hur sakerna har lösts steg för steg:

De här förstärkarna har två mikrofoningångar och en grammofon/linjeingång.
Mikrofonförstärkarna utgörs på GM28 av pentoder 6SJ7, det enda märkliga med kopplingen är att gallerläckan är uppdelad på två motstånd och punkten mellan dem är avkopplad med en kondensator till rörets skärmgaller, som också har en likadan kondensator till jord.
GM128 använder EF86 i mikrofonförstärkarna, på det äldre utförandet är skärmgallret anslutet över en del av anodmotståndet så det blir ett mellanting mellan pentod- och triodkoppling, på det nyare är rören rent triodkopplade och dessutom får båda dela på samma katodmotstånd.
Ingångskontakterna är av allt att döma av den gamla svenska gängade typen på de äldre förstärkarna men något trepoligt - troligen XLR - på den sista GM128.

Efter mikrofonförstärkarna kommer ett mixersteg med trioder som - åtminstone delvis - får dela på samma anodmotstånd. GM28 har ingen separat mixeringång för grammofon utan den har samma "regel" som mikrofoningång 2.

Sedan ett tonkontrollsteg. GM28 har ett tämligen "hemskt nät" med en treläges omkopplare som troligen är tänkt som baskontroll, samt en enkel diskantkontroll med potentiometer som bara medger dämpning av diskanten. Båda utförandena av GM128 har "symmetriska" tonkontroller, det äldre med omkopplare, det nyare med potentiometrar.

Och nu är vi framme vid slutförstärkaren.
I GM28 hittar vi först ett fasvändarsteg av enklast möjliga och välkända sort - en triod med lika stora anod- och katodmotstånd. Därefter ytterligare en triod som förstärkning för vardera signalen innan den kommer fram till slutrörens styrgaller. Motkopplingsnäten är kopplade från slutrörens anoder till "extratriodens" katoder, så utgångstransformatorn behöver ingen särskild motkopplingslindning.
Den äldre GM128 har först en dubbeltriod V4 som s k strömspegel, vars katod tillförs motkopplingssignal från en särskild lindning på utgångstransformatorn. Sedan ett fasvändarsteg med dubbeltrioden V6, som också ingår i en slags strömspegelkoppling, innan slutrören. Här har man kostat på ett motstånd med justerbart mittuttag mellan slutrörens katoder för att kunna ställa in symmetrin.
I den nyare GM128 har man rationaliserat bort en dubbeltriod - här får det räcka med en triod som förstärkarsteg, till vars katod motkopplingen tillförs, och dess anod är likströmskopplad till fasvändarstegets styrgaller, dvs precis samma lösning som i Luxors radiogrammofoner kring 1950. Och så två slutrör på helt vanligt sätt, dock med ultralinjär koppling (skärmgallren är anslutna till uttag på utgångstransformatorns primärlindning). Även här finns ett justerbart katodmotstånd för att ställa in symmetrin.
Slutrören är 6L6 i GM28 respektive EL34 i de båda GM128-varianterna.
Samtliga förstärkare har utgångstransformatorns sekundär omkopplingsbar för 4, 8, 16 och 100 ohm.

Nätdelen finns det inte så mycket att säga om. Den gamla GM28 har ett direkt uppvärmt likriktarrör, 5U4, medan GM128 har ett indirekt uppvärmt rör GZ34 som får lägre inre resistans och därmed kan man vänta sig mer stabil anodspänning vid varierande belastning. I alla förstärkare har man varit mån om att filtrera anodspänningen till ingångsstegen noga, med ganska högohmiga seriemotstånd och stora elektrolytkondensatorer. I den sista GM128:an har man rationaliserat bort den filterdrossel som fanns i de tidigare modellerna, troligen eftersom slutrörens skärmgaller ändå ska matas via utgångstransformatorn på denna modell. Det är värt att notera att denna har glödströmslindningens mittpunkt ansluten till slutrörens katodmotstånd, detta för att glödtrådarna i förförstärkarrören säkert ska ligga mer positiva än deras katoder och styrgaller, så att inte ev elektronemission från fria ändar av glödtrådarna kan orsaka brum.

Jag har själv två GM128:or , och ingen av dem stämmer överens med något av dessa schemor. Båda påminner nog närmast om det nyare schemat, men det finns en hel del avvikelser.
Den äldre förstärkaren har "gamla sortens" mikrofonkontakter och slutsteget är inte ultralinjärt kopplat.
Den nyare har transistorer i mikförstärkarstegen, jag har den inte tillgänglig just nu och kommer inte ihåg om det dessutom sitter EF86 där eller inte. Slutsteget är ultralinjärt och den har XLR-kontakter för både ingångar och högtalare.
Bilagor
GM128C_SCM.PNG
GM128C_SCM.PNG (77.5 KiB) Visad 5137 gånger
GB_GM128_550128.jpg
GB_GM128_550128.jpg (115.05 KiB) Visad 5137 gånger
GM28_SCM_480904.png
GM28_SCM_480904.png (62.17 KiB) Visad 5137 gånger

Användarvisningsbild
Johan
Site Admin
Inlägg: 566
Blev medlem: 18 september 2006, 19:50
Ort: Södra Sandby
Kontakt:

Inlägg av Johan » 8 september 2013, 22:51

Jag hittade till slut mina Bäckström-papper, men tyvärr inga nyheter - precis samma scheman som du scannat in!

Om någon är intresserad finns här en bruksanvisning för förstärkare GM 128 C som jag kan scanna in.

Racing
Inlägg: 24
Blev medlem: 21 mars 2014, 01:53
Ort: Götelaborg

Inlägg av Racing » 7 april 2014, 00:00

Mm.
Precis lagt vantarna på ytterligare en gammal Bäckis,å se denna avviker mer än bara lite.

Bild

E som så att den har samma chassie som 128´orna i helhet,men då av den modellen som använder pianogångjärn baktill. Dvs,huven fälls bakåt vid service.

Men det som verkligen avviker i denna är ändock rören. Det sitter ett par EF-86´or som ingångsflaskor förvisso,men se.. Därefter sitter ett 6SL7 samt två stycken ECC-33.
EL-34´or som vanligt,och i sin tur GZ-34 som likriktare.

Fick den i helgen och har som snabbast snickrat till en "e-lyt tagboard" och därigenom pensionerat alla de gamla Hunts ditona.
Fick sett över rena elsäkerhetsdetaljer och installerat en skyddsjordad kabel osv innan jag slog om brytaren.

I vanlig ordning läcker de gamla Wima kondningarna som såll med den påföljden att B+ hamrade in på ringa 385VDC.

ECC-33 är ju som 6SL7 dubbeltrioder i oktalformat. Efter att ha googlat lite förefaller mig 33´orna lite ovanliga?

Hur som är samtliga rör Mullard märkta. Såväl EL-34´orna som GZ´an av sk metalbase typ.

Maskinen fungerar nu igen och återstår då vad göra med den. Till att börja med är den redan slaktad på ingångskontakter mm (och var mindre vackert försedd med Marshall logo när jag fick den :shock: :lol: ).
Att div kopplingskondningar behöver bytas står väl klart,men mer än så.?
Överväger tex att dra om jorden i den. Som den e är det ju mest bara klumpigt,och vad vidare är hade det känts som en vettig grej att koppla som det eg är tänkt. Dvs i "loopar" per flaskor som resp lyt servar.

Torbjörn fö.
Denna 128 har samma återkoppling med de där 250k resistorerna från slutrörens anoder som anges i 28 schemat.

torbjorn
Inlägg: 2801
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 8 april 2014, 17:06

Man kan undra hur många varianter av GM128 det egentligen finns. Hur är tonkontrollerna ordnade på det här senaste exemplaret? Jag ser inga stora vridomkopplare, så det borde väl vara antingen potar för både bas och diskant som på de senare exemplaren eller pot för diskant och omkopplare för bas som på GM28?

Det är nog lämpligt med allmänt byte av papperskondensatorer (och de elektrolyter som man inte lyckas formera om).

I båda mina GM128 sitter alla originalelektrolyter kvar, enda problemet jag har haft med dem var oxid vid jordblecket för en chassimonterad Rifa, vilket medförde nätbrum i den äldre av förstärkarna. Papperskondensatorerna är metallkapslade, troligen Hunts, i båda de förstärkarna och de är än så länge i användbart skick men inte mycket bättre än så, borde alltså bytas vid tillfälle.

Jag skulle nog inte göra om jordnätet om förstärkaren fungerar bra som den är. Ofta finns det trots allt en medveten tanke bakom lösningar som ser ut att vara uppåt väggarna vid en första anblick.

Racing
Inlägg: 24
Blev medlem: 21 mars 2014, 01:53
Ort: Götelaborg

Inlägg av Racing » 9 april 2014, 10:15

Bild

Nja. E med på vad du menar,men nja.
De e inte friska. Punkt.
Vidare hade ett större antal resistorer driftat betänkligt mkt. Framför allt då,givetvis,vad avser anodresistorerna -avseende mer eller mindre samtliga dito i preamp och PI


Bild

Samma i det där fallet. I detta fallet är det verkligen som det gamla talesättet gett uttryck för. Lita inte på ngt det står Hunts på och misstänkt allt gammalt det står Wima på.
ALLA läckte :lol: :lol:
Inte några,inte många..ALLA. :lol:

Fö. Nej.
Kan inte annat än hålla med dig. Baktill på typskylten står tydligt att det är en modell 28.
Det till trots sitter det som sagt EF-86´or som ingångsflaskor och sedan ett 6SL7 som mixerrör och i sin tur dels ett ECC-33 som driver/concertina och ytterligare ett sådant ECC-33 som driver efter concertinan ut mot resp slutrör för resp signal.
Nope. I detta fallet är där en baspott och så ligger diskanten på ett trestegs vred.
Som sagt,verkar ju mer eller mindre som man på GB när det begav sig ändrat hur som..

En grej som stämmer mot schema är den återkopplingskrets som sitter från slutrörens anoder ner mot den sista driverns katoder. Den krets där det sitter 220k resistor mot en 50nF kondning.
Provade att leka med det där ut och i och slogs av hur stor volymskillnad det gav.

torbjorn
Inlägg: 2801
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Inlägg av torbjorn » 9 april 2014, 20:37

När det gäller gamla Wimakondensatorer så lär de ha varit så dåliga redan när de var nya att det hände att tv-reparatörer omkring 1960 rutinmässigt gjorde fullständigt kondensatorbyte i nästan nya apparater med många Wimor, först om tv:n fortfarande krånglade efter det började man med något som kunde liknas vid felsökning.

Och det är inte alls konstigt att man hittar Hunts i gamla Bäckströmförstärkare, Gösta Bäckström var nämligen svensk generalagent för Hunts. Men faktum är att jag tror att deras papperskondensatorer av industri- och militärkvalitet (plåtkapslade) är betydligt bättre än deras bruna eller svarta billiga "konsumentkondensatorer".

Racing
Inlägg: 24
Blev medlem: 21 mars 2014, 01:53
Ort: Götelaborg

Inlägg av Racing » 9 april 2014, 22:14

Sedär!
Man lär sig ngt nytt varje dag. Tack å bock!

Skriv svar